Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra; de tycktes högeligen förvånade och påstodo,
att det var funder af esch-Schejthän (satan). Under
séancen hade Påschån så småningom närmat sig den
inåt huset förande dörren, framför hvilken han
slutligen blef stående. Just under det han som bäst
höll på att gestikulera för att midt på golfvet
framtrolla en orm ur ett ägg, som han sade, och allas
blickar voro riktade på det der liggande ägget,
klappade han i händerna — dörren öppnades — och
som en blixt var han försvunnen. Man hörde, huru
dörren tillbommades utifrån. Förrädare!
Beduinerna, hvilkas uppmärksamhet af den
fyndige taskspelaren spänts till det högsta, trodde under
några ögonblick, att hans aflägsnande hörde till
pje-sen och sutto i stilla förbidan af det, som skulle
komma. Först efter flera minuter insågo de hvilken
nedrig handling blifvit begången och rusade på de
begge dörrarna för att bana sig en väg. Men de
ansträngde sig förgäfves: bommarna voro säkra;
fön-sterns jerngaller sönderbrötos icke så lätt. De
insågo, att de fallit i en väl utlagd snara. Hvad de
skulle göra, viste de Sjelfva icke. Förbannelser,
skymford och eder slungades mot Påschån, Sulthånen
och hela »det turkiska ynglet».
»Må Allåh afskära din ålder och sända dig till
det röda helvetet, du, som förråder dina gäster!»
»Må din fader, du sjelf och dina barn
förbannas i tiden och evigheten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
