Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gå, röt Påschån, och sök ej att göra
motstånd.» Med stor värdighet reste Nimr sig upp och,
vändande sig till sitt folk, sade han med
betydelsefull ton: »tiden är ett hjul; timmen kommer nog.
Jag-dröjer ej. länge! Må Allåh vara med er!» — samt
gick stolt ut i det angränsande rummet, der hans
händer bundos på ryggen. De oqvädinsord, som
slösades på honom, halkade förbi utan verkan. Han
lät dem göra och ställa, huru de ville, och visade
i allt en fullkomlig känslolöshet. Man framsatte för
honom mat och dryck, men han smakade ej deraf.
Påschån hade dragit sig tillbaka för att med det nit,
han städse utvecklade, skipa lag och rätt till sina
finansers fromma. En skara ryttare inredo på
gården. Nimr befaldes att sitta upp till häst, och,
om-gifven af en säker eskort, måste han styra kosan till
Jaffa för att sedan samma dag fara med ångbåt till
Beirut och derifrån landvägen till Damascus.
Dit anlände han efter tre dagar. Ej ett ord
hade vexlats mellan honom och hans bödlar. Han
hade blott ätit några dadlar, han haft med sig i
fickan, och ville icke mottaga något af det, man
bjöd honom. Fjerde dagen på morgonen utsläpptes
de andra fångarna och fingo lof att, utan sina vapen,
återvända hem.
Telegrafen hade genast underrättat
generalguvernören i Damascus om den lyckliga fångsten.
Redan följande dag visste hela esch-Scharq (landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
