Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öster om Jordan), att Nimr el-’Adwån var fången i
Nablus, kanhända dödad. Om ’Adwånerna varit
snabbtänkta, hade de möjligtvis kunnat genskjuta
soldaterna och befria sin chef, men Jordan är för
turkiska riket i dessa nejder en naturlig gräns, öfver
hvilken en beduin ogerna går för att icke blifva
utsatt för de obehag, från hvilka han är fri på sina
slätter och i sitt tjäll. I Damascus blef glädjen stor.
Ett kompani soldater tågade ut för att mottaga
fången, som fick sig anvisadt ett enkom för honom
in-redt rum i det gamla citadellet. Detta rum hade
ett litet fönster, som vette utåt en gren af
Baradå-floden, beskuggad af höga, lummiga träd. På
gården gick en soldat på post, en annan stod framför
dörren. Stränga order hade gifvits, att ingen fick
besöka Nimr i fängelset. Detta hade heller icke
lönat mödan, ty han tycktes vara stum. Den enda
gång han talade var, då han begärde en Qorån och
en samling poesier. Dessa läste han flitigt.
Troligen lutade han, då skymningen brutit in, mer än
en gång sitt öra till fönstret för att lyssna, om
icke något välkändt ljud skulle nå honom, der han
satt och väntade på sin frihet — eller sin död.
»Från Allåh utgå vi och till Honom skola vi
återvända», mumlade han och återtog läsningen af
skaldens sånger. Så förflöto ett par månader utan att
någon ändring inträffade i hans ställning. Kriget
med Ryssland hade utbrutit; tankarna voro riktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
