Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne sulthâner af Carlo Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sticker ut; ett ansigte visar sig. Tydligt urskiljer
hon de kända dragen. Men tySt, någon kunde
komma. Med darrande steg måste hon aflägsna sig*
för att icke blifva upptäckt, men hennes hjerta var
uppfyldt af den mest odelade glädje öfver det
lyckliga sammanträffandet. Nu återstod blott att ordna
flykten. Hennes beslut var snart fattadt. Ryttarne
hade emellertid anländt.. Enligt hennes gifna
befallning hade de qvarlemnat sina hästar utanför staden.
Hon meddelade dem sin upptäckt och tillsade dem,
att följande afton föra hästarna så nära fästningen
som möjligt och der hålla sig i beredskap samt att,
hvad dem sjelf vidkomme, öfverlemna sig i Allåhs
skydd och genast ställa sina steg mot hemmet.
Följande afton vid samma tid gick Amina till stället
vid muren. Hon uppstämde samma sång och fick
genast svar. Nimr hade å sin sida igenkänt sin
älskade dotter och nedsläppte genom fönstret ett snöre,
som han gjort sig af trådarna i sin mantel.
Der-vid var fästad en papperslapp, på hvilken han
hade skrifvit: » Vänta, jag kommer». Mer stod
det ej. Han kände sin dotter; han var öfvertygad
om, att hon icke var der, så vida hon icke tillika
gjort allt i ordning till flykt. ’ Amina tog lappen
med klappande hjerta, stack den i sin barm och
väntade. Efter en stund såg hon, huru ett tåg sakta
utfirades, till dess det var ungefär fyra alnar från
marken. — »Må Allah hjelpa och öppna för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
