Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du mins att Stjernström och jag gjorde en
tripp öfver till Danmark i somras?»
»Ja jag mins. Guld och lagrar förde ni hem i
kappsäcken.»
»Guld! Åhja! — Lagrar! — men hvem f-n bryr
sig om lagrar från de fördömda danskarne?»
»Du är bitter.»
»Kan jag vara annat? Jag var för stor, för
excentrisk och ofantlig för det der småfnasket.
Gubevars! Man var mycket höflig och till och med artig,
jag hade en fullkomlig succés d’estime, men jag ville
ha enthusiasm. Stjernström, den hökarfiguren, tog
deremot putifnaskarne med storm. Naturligtvis, kaka
söker maka. Sak samma, vi förtjente bra med
pengar, men jag svor på att aldrig mer sätta min fot
på det der platta landet.»
» Oförsigtigt!»
»Ja visst, oförsigtigt.* Hör, ska du få höra.
Jag satt i matsalen på den der lilla ångaren
mellan Helsingör och Helsingborg. Jag satt i
skjortärmarna, barhufvad och munhöggs dels med en delikat
biffstek och dels med Stjernström. Han berömde, jag
fördömde danskarne. Jag bedyrade under rigtiga
båtsmanseder, att jag aldrig mera skulle sätta min
fot på dansk jord; — då — pang! kratsch! Biffsteken
flög i mitt knä, och jag sjelf flög öfver Stjernströms
Kinnekulle till mage ginaste vägen upp på däck. —
Vi höllo på att bli öfverseglade. En stor ångare med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
