Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera hundra lustresande hade stött på oss och hängde
som en stor klippa öfver vårt lilla nötskal. »Rädde
sig den som kan!» tänkte jag och äntrade upp
på lustbåtens bogspröt. Stjernström flyter nog som
en boj på vattnet, tills vi få ta upp honom, tänkte
jag sannolikt också, det lilla jag hade tid på mig att
tänka, då jag ju för ögonblicket endast var en
handlingens man.
Barhufvad och i skjortärmarna blickade jag
något förvirrad omkring mig på mina nya
medpassagerare, men hann inte fråga hvart resan gälde, förrän
faran var öfver, fartygen klara och åtskilda, och jag •
— mot min vilja — på god väg till — Köpenhamn.
Förgäfves bad jag kaptenen att släppa mig tillbaka
på min lilla ångare till min halfätna biff, min hatt,
min rock och mina respengar. Han beklagade
skrattande mitt missöde, men sjögången var för stark, för
att han skulle riskera ännu en ombordläggning, och
Köpenhamn var »en dejelig By» — upplyste den
uslingen.
Dock, han var hygglig nog att vid framkomsten
låna mig både hatt och rock, tills jag hos vår
minister kunde få låna mig ny reskassa; men både hatt
och rock voro alldeles för små och jag såg ut som
en galning, när jag presenterade mig hos min
räddare, Grefve Lagerbjelke,
Han skrattade som en besatt åt min otur, och
jag skrattade en stund sjelf af hjertans grund. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
