Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu har jag en af mina glansscener», fortsatte
Dahlqvist, »i skådespelet — (jag har glömt dess namn,
ärade läsare), hvars femte akt vi återgåfvo. Efter
en praktfull dialog skulle Stjernström och jag korsa
våra värjor, han ge mig ett banesår, försvinna, och
jag ha min dodskampsmonolog, med ett ord min —
glans scen».
Jag hade alldeles glömt bort de fördömda
gip-pande tiljorna, hvilka till på köpet lågo på tvären.
När så markgrefve Stjernström efter vår lifliga
ordvexling drager sin värja, ryggar jag ett steg, för
att fatta min, men hakar fast mina båda klackar och
sporrar i en kant på tiljan och ramlar baklänges
pladask i golfvet, så att alla ljusbitarna hoppa ur
sina eländiga pipor vid den starka dunsen. Scenen
blir mörk.
Publiken brast i skratt åt bjelten och
stortalaren, som ramlade kull bara vid en hotande gest, och
sjelf skrattade jag med i mitt elände, ty när jag
försökte resa mig upp, ramlade jag för* andra gången
mot ett nytt försåt.
Stjernström tog saken lätt, gaf mig under ett
qväfdt skratt en banestöt, der jag låg på golfvet,
af-kortade dialogen och försvann i kulissen, för att ta
reda på de brinnande ljusbitarne, medan han
kiknande höll sig för magen.
Jag låg der ensam, ensam med min
dödskamps-monolog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
