Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kuku! Kuku! Kuku!» .... svarar den
fördömda tidmätaren.
O! I alla afgrundens makter! Tolf gånger,
säger tolf gånger, gal den fördömda göken. Publiken
— liksom jag sjelf naturligtvis — brister ut i
gapskratt. Min faders blodiga skugga flinar i kapp med
alla de andra. Jag gaf tecken att släppa ner ridån.
Vaktmästaren, som i sin naivetet icke hade
minsta aning om sitt oerhörda brott, stod lugn som en
martyr under den hagelskur af oqvädinsord,
hvarmed jag öfveröste honom: ’Hvilken blåste in i
vaktmästarens nötskal till hjerna den infernaliska idéen
att skaffa sig en gökklocka?’ röt jag, så att håren
reste sig på stackarn. — ’Inser ni inte, dumma karl,
att inte göken duger i en blodig tragedi?’ Gjorde
jag rätt, skulle jag både hänga och dränka
vaktmästarn med sin fördömda gökklocka om halsen.’
»Herre min skapare, goa herr direktör Dahlqvist,
hvad visste jag? Jag menade väl och tog den
grannaste och anteikaste klocka jag kände.»
’Ja herrn är just en ’anteik’ af sämsta sorten.’
»Hva’ ä’ jag, sa’ goa direktörn? Jag ä’ inte
van vid öknamn.»
Det fromma nötet började gråta och be mig
om förlåtelse. Och jag förlät naturligtvis.
»Hade klockan bara fått repentera, så hade
direktörn sjelf fått reda på göken», pustade den
stackars karlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
