Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Den göken har galit ifrån mig tusen
riksdaler, herre, ty publiken skulle gapskratta hvar gång
jag sökte förnya scenen. Ryktet lär nog trumpeta
ut i hela Skåne mitt kukuspektakel.’
Vaktmästaren såg ut, som om han sjelf stulit och
ätit upp min tusenriksdalerssedel.
Och jag spådde rätt. Orvar Odd försummade
inte att i sin tidning på ett qvickt och roligt sätt
fråssa på min gök. Min präktiga effektscen under
hela soloturen var blanktissime förderfvad. Jag måste
skrifva till Stockholm efter ett nytt fyllnadsnummer
i min lilla repertoar. Tiden förhalades. Som sagdt.
Gökf-n gol ifrån mig säkert tusen ’krigare’.»
»Men att du inte lät klockan repetera»,
anmärkte jag deltagande. »Vaktmästaren hade i sin
enfald rätt.»
»När en klocka går, ska hon väl kunna slå,
utan repetition, och jag hade inte tänkt mera på att
en gökklocka fans till i verlden, än jag hade tänkt
mig en lefvande gök i min — byxficka. Nej, aldrig,
aldrig förgäter jag det elementskade galandet, och
det löjliga svaret på min patetiska fråga: »hvad
säger mig klockans ljud?» — Jag trodde jag skulle
bli sqvattgalen af skratt midt i min förtviflan: ja,
bara minnet narrar mig att skratta som en tosing.»
Och härmed föll berättaren i en rigtig paroxysm.
Han skrattade så, att tårarna trillade som briljanter
från hans mörka ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
