Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, var det blott ett experimentP» puttrade
min rikt begåfvade värd. »Må så vara. Men, hör
du, min ärade broder, skulle du inte hellre vilja göra
Skanör eller Falsterbo till dina experimentalfält än
vårt blyga Göteborg, som, hvilken köpmansmessighet
man än förebrår det, dock älskar ärlighet i handel
och vandel framför allt?»
Men det var ju om logekamraten N:o i och
inte om logekamraten N:o 2 vi skulle orda.
I sin konstnärliga ifver höll sig Georg Dahlqvist
icke alltid slafviskt och ordagrant till rollens
innehåll, utan räddade sig på bästa sätt, när minnet
någongång svek honom. Då hans medspelande, som fått
sina repliker omkastade, togo sig friheten att
anmärka denna omständighet, svarade konstnären,
hjert-ligt skrattande: »Sade jag verkligen den dumheten?
Ja, mycket går i publiken, bara man inte ser
förlägen ut. Tror herrskapet, att åskådarne väga på
guldvigt de bålstora fraserna, om de någongång trassla
in sig i hvarandra, nej, dertill skall man hålla den
för mycket varm och göra den för mycket intresserad
af Sjelfva spelet.»
När han, som ädlingen magister Wollmer i mitt
femaktsskådespel »Mäster Smith, eller aristokrater
äro vi alla», skulle framsäga de vigtiga slutorden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
