Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett barn med mina egna ärliga tårar, ty scenen kräfde
sådana, och blef efter aktens slut framkallad af
publiken; den andra qvällen spelade jag med torra ögon,
men med detta karakteristiska jongleri, som skall
föreställa höjden af inre smärta. Nu blef jag tre
gånger framropad under oändligt jubel.
Men en af mina gamla vänner i Göteborg, rik
köpman och stor konstälskare, öfverföll mig följande
dagen vid sitt middagsbord med en hagelskur af
vänskapliga oqvädinsord. Han hade sett mig båda
aft-narne, men sade sig — »förakta» mig efter spelet
den senare gången. »Vanliga
skådespelaremanövrer», utbrast han harmset, »utan inre kärna; en
upprörd själ, som lefver och regerar endast i armarna,
en smärta, som flämtar utvärtes genom
brösthäfnin-gar likt pusten i en smedja. Fy tusan, sådant
konst-makeri i stället för konst. Det är ovärdigt en
konst-när, som mäktar spela så, som du gjorde den första
qvällen.»
Jag tackade honom skrattande för lexan,
blottade mina experimentfunderingar, för att komma på
det klara med publikens smak, men bedyrade på
samma gång, att jag aldrig i mitt lif ämnade
vidare spela som teaterjonglör. Jag hade större glädje
af en enda intelligent och sann konstväns bifall, om
han också inte applåderade, än af det stormande
jublet från den stora mängden, som sällan förstår
tränga in i skådespelarekonstens djupa mysterier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
