Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill du ha ämne till en teaterpjes, eller till en
roman?» sporde han plötsligen, medan han stirrade
framför sig ned på golfvet.
»Tackar allra ödmjukast, herr premieraktör»,
svarade jag.
Konstnären slukade ett stort glas bornerande öl
i ett enda andedrag, pustade och började:
»Tänk dig en ung gosse på femton, sexton år,
liflig, rask och otämd som en fåle, fråssande af det
unga lifvets alla behag och med ett utseende, som
— som — som kunde passa för en blifvande
ro-manhjelte.»
»Jag tänker mig honom. Var han blek, med
mörka ögon och mörkt hår?» Georg Dahlqvist
stirrade på mig betydelsefullt, men utan att svara.
»Tänk dig den unga gossen — jag kände
honom mycket nära — uppfödd på ett herresäte, som
egdes af en gammal baron, hvilken ynglingen kallade
för pappa och af hvilken han omhuldades på det
ömmaste, utan att egna en enda allvarlig tanke åt
omständigheten, att han blott var en så kallad
»naturlig» son. Bortskämd som han blef, gick det
slarf-vigt med de bokliga studierna, men så mycket
grundligare studerade han lifvet i skog och mark, och
stallet besökte han hellre än biblioteket.
Baron var en gammal ungkarl med namnet —
Dahlkrona — Dahlhjelm eller någonting så’nt der.
Hans vackra hushållsmamsell hette Lind-, Hult-, Holm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
