Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller Bergqvist, med ett ord något af de der
sällsynta namnen.»
»Har man rättighet att draga några slutsatser?»
frågade jag försigtigt.
»Nej!» svarade logekamraten tvärt.
»Då tager man sig rättigheten. Vidare i texten?»
»Gamle baron hade länge af sin intima vän,
kontraktsprosten, hans närmaste granne, blifvit
uppmanad, att genom äktenskapets band helga en
förening, som skulle skänka lagliga rättigheter åt det
enda barnet, sonen; men gamle baron hade sina
ståndsfördomar, sina förnäma slägtingar m. m., och
mamsell Hult-, Berg-, Holm- Lindqvist egde numera
inte den tjusningskraft, som kunnat under hennes
yngre år ha kastats i vågskålen.
Den vigtiga frågan uppskjöts år efter år, månad
efter månad.
Ändtligen en afton kom gamle baron hem från
sin vän och granne och såg strålande ut, likt en man,
som går bärande på något stordåd. Han hade
druckit några glas punsch hos sin forna
studentkamrat och var vid det briljantaste lynne. Sonen, som
hade sitt sofrum tätt intill fadrens, omfamnades och
kringklappades upprepade gånger.
»Ja, min kära, min kära gosse!» — Han
kallade gossen vid namn, men namnet gör intet till
saken. — »Här stunda stora ting i huset. Jag har
hos prosten råkat vår gemensamma studentkamrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
