Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min logekamrat af Jo. Jo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefven på Carlsnäs, och de båda kärnkarlarne ha
tagit hedersord af mig, att i morgon börja rusta till
blifvande bröllop. Hvad säger du om sådant ? Hvad
•säger du om grefven, som öfvervunnit sina fördomar?»
Och härmed tog fadren sin son i famn och dansade
Tundt med honom.
Ynglingen, som föga grubblat öfver
föräldrar-nes förhållande, började inse vigten af det stora
steget och brast i tårar, medan han tackade sin
uppsluppne far. Denne kysste djupt rörd sin son
på pannan. »Din rara mor har längesedan förtjent
-denna upprättelse, och jag borde rodna af blygsel
inför er båda.»
»En bra karl, den der baronen!»
interfolierade jag.
»En präktig karl!» bekräftade min logekamrat,
medan hans ögon glänste.
» Om natten vaknade den öfverlycklige ynglingen,
som lofvat att ingenting omtala för sin mor, förr än
följande dagen, och som knappast kumiat somna för
glädje, vid ett häftigt rop af smärta från fa drens
sängkammare och en ännu häftigare ringning.
Han störtade förfärad in.
Den gamle låg der förlamad af en slagattack.
Han ville tala, men förmådde det ej. Ingen fans
i rummet mera än far och son, till en början belysta
endast af nattlampans matta sken. Betjeningen hade
ej hört ringningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
