Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lite' prat om dumhet, af Carl Smith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana namn som Jonas Westerberg och Gustaf den
tredje, och det länder ätten Westerberg till ovansklig
ära att dess store stamfader offrade sig för sitt land.
Kungen hittade på något otyg på riddarhuset,
någonting som han kallade reduktion. Men adeln
tålde ingen reduktion, utan Sveriges ridderskap och
adel stod upp som en man med Jonas Westerberg i
spetsen och landtmarskalken vid hans sida, och sade:
»Det der gå vi inte in på, Ers Majestät; då afsäga
vi oss våra adelskap.» Men kungen vardt arg och
gaf ut ett kungligt bref som hette Säkerhetsakten,
der det stod att hvar och en, som afsade sig sitt
adelskap skulle plikta tre och sexton banko och gå
i landsflykt. »Kör!» sade min frejdade stamfader.
Han sålde sin ko, sålde sina besittningar i Småland,
skrapade ihop till plikten, tre och sexton banko, och
gick i landsflykt. Då miste ätten Westerberg säte
och stämma på riddarhuset, och, som herrarne höra,
är det klent med stämman allt sedan; öfriga förluster
skola vi icke tala om.
Vid samma tillfälle miste ätten Westerberg äfven
sitt vapen, ett vapen, mine herrar, som städse
vandrat obefläckadt hand i hand med historien. Detta
vapen, mine herrar, innehöll trenne fält. Första fältet
bär en oxe, som betar på det i månsken, under det
solen stiger upp i vester bakom ett berg. Det har
en allegorisk betydelse, mine herrar. Det är ättens
stamfader, på den tiden då den kungliga nåden, mild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
