Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfunnen. Berättelse af Mathilda Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra, stego därefter i båten och följde den gamle på
något afstånd. De sågo honom fara omkring
holmen, och de lade till vid andra sidan för att gå
öfver ön och biträda den gamle, om så behöfdes. De
sågo honom komma till stället, hålla sin båt stilla,
luta sig fram öfver vattnet och med mumlande röst
yttra några ord, liksom talade han vid den döde.
Därefter märkte de honom böja sig ned, hemta upp
trossen och slå den med ett par stadiga knutar om
den döde och sedan stå stilla i båten med ett
uttryck af stel förtviflan i sitt ansigte. Han sträckte
ut armarne mot himlen och lät dem åter falla ned
under en tung suck. Sedan satte han sig till rätta
i båten och rodde med långsamma men fasta årtag
mot hemmet med sin sorgliga last.
De främmande männen sågo förundrade på
hvarandra, och äfven grannen, som medföljt, var
öfverraskad af detta beteende. Men den gamle rodde
mot hemmet, åter och åter igen upprepande i sitt
sinne de ord, som han mumlat vid holmen: »Står
du nu inför Guds tron, Olof, och anklagar mig
liksom Elsa där hemma?»
Då han kommit hem, drog han den döde in i
båthuset och gick med tunga steg till sin dotter.
Hon satt som vanligt med händerna sysslolösa i
skörtet och stirrade utåt. Hon märkte ej fadern, förrän
denne lade handen på hennes axel. Hon for då
upp med ett lätt anskri och vände mot honom dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
