Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En landsvägsfärd i Pyrenéerna. (Reseminne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej blott barnen som märkte oss. Nej, hvar vi foro
fram, förbi en stuga eller genom en liten by, blef
det en uppståndelse, som om vi varit dagens hjeltar
och länge otåligt väntade. Här skyndade menniskorna
till dörrarne och tittade länge efter oss,
skuggande ögonen med handen; där nickade vackra,
ungdomliga ansigten åt oss i fönstren, där hälsades vi
med glada viftningar af skördefolket, som arbetade
på ängar och fält vid vägkanten; och vackrare jäntor
med räfsa eller skära, än jag här såg, har jag aldrig
skådat — aldrig heller en saftigare grönska, en
färgrikare flora.
Inte ens fattigdomen föreföll olycklig i denna
med all naturens skönhet välsignade dal. När vi
under muntra klatschar foro ut ur en by kommo ur
de sista stugorna åter en svärm af ungar, och satte
efter vagnen, men denna gång var det idel små
trasvargar utan buketter. De sträckte ut händerna och
ropade alla i chorus och rent af i en viss musikalisk
takt, såsom om de ledts af en osynlig direktör:
»De la cha-ri-té, messieurs! de la cha-ri-té!»
Det lät riktigt lustigt.
Ungarna strålade alla af blomstrande helsa och
sågo så glada och skälmaktiga ut under sin jemmerfulla
sång, att vi ej kunde låta bli att skratta. Häraf lifvades
de ännu mera, och under högljudda skratt och muntra
hopp följde de oss nu allt ifrigare, gnällande i allt
starkare fortissimo sitt ömkliga »de la charité».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
