Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En landsvägsfärd i Pyrenéerna. (Reseminne.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ändtligen smälde kusken på hästarne, så att de
blefvo efter, men en liten förtjusande brunögd
flickunge med ringlande lockar följde ännu en stund den
ilande vagnen med en snabbhet och energi så
förvånande, att den till slut måste få sin belöning.
Vår kusk var gladlynt och språksam och hade
reda på allt, namnen på alla bergstoppar, byar och
gårdar, och berättade derjemte sina minnen och
äfventyr från föregående resor. Ja, hans uppmärksamhet
var till den grad rättvist och jemt delad mellan
hästarne och oss, att han slutligen satt tvärsför på
kuskbocken med sin leende profil synlig hela tiden
och vid utdelandet af sina piskslängar lät den långa
snärten lika ofta snudda vid våra öron som vid
hästarnes.
Vi hade på detta sätt redan länge åkt alldeles
rakt mot ett flera tusen fot högt berg i fonden och
kom det nu allt närmare; och till vår häpnad
förklarade kusken, att vi ej skulle fara omkring det
utan öfver det. De arma hästarne!
De fingo emellertid tillfälle att en stund pusta
ut och samla krafter till färden mot skyarne, ty när
vi kommo helt nära bergets fot, stannade kusken
vid en liten treflig stuga i dalen och hela sällskapet,
både menniskor och djur, rekreerade sig här under
en timmes tid — hästarne med hö, och vi med färsk
mjölk och en lång tupplur.
Och så bar det af igen och nu riktigt till väders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
