Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita rosen. En bild från Finland af Daniel Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de hoppade ur, de väntade. Hållkarlen fick sin
betalning, schäsen vände om, och den bortåkande
försvann vid krökningen af vägen. Dammolnet lade sig
och två ensamma kvinnor kommo långsamt gående
framåt vägen. Efter en resa af hundra mil stodo
de här, midt i ödemarken, vid sin längtans mål, i
det mångbesjungna, sköna Saarijärvi, på Aho, »den
täckaste af dess gårdar», der en gång Finlands skald
svärmat och sjungit, och der sedan i »lummiga lundar
så många ungdomsdikter lefvats upp och blifvit
verklighet».
När Iso Juha kunde frukta att bli observerad
gick han in, satte sig midt i sin stora stuga i en
gammal länstol, tog från hyllan sin långa
silfverbeslagna pipa, och väntade.
Då de främmande inträdde i huset, var hela
gården tyst som en grafplats. Efter de första helsningarna,
hvilka han emottog sittande, steg Juha upp, flängde
på vid gafvel upp dörren till gästsalarne, hof upp sin
hesa, malmstarka stämma och skrek högt som om han
talat till döfstumma i det svulstiga, halfpoetiska språk,
som är en del bönder så eget, ungefär som följer:
»Varen helsade, ättlingar af forna egame till Aho
gård, varen helsade och välkomna till mitt hus och
hem! Här skolen I stanna som gäster under mitt
gästfria tak, och I skolen befinna eder så väl som
voren I i konungars hus och i furstars gårdar! Se
er omkring och erkänn att jag skött det väl, det pund
som Herren vår Gud gifvit mig i hand! När eder
morfar lemnade den, var gården här en fåfängans
blomsterpark, men jag har gjort deraf ett nyttans
paradis! Det var ödemark här öfverallt, mest skog
och minst fält och ängar. Jag har fält och huggit,
bränt och gifvit ljus! Der det var mörker, är gladt
solsken, der i skuggorna vargen trifdes, der flägtar nu
blåsten fritt omkring! Sjöar har jag torkat ut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
