Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valse des roses. Af Gustaf Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här var instängdt, unket, dödt. — Man märkte hans
tankar snart i staden. ^ Man satt och väntade på
visiter af honom, irren han kom icke. Man bjöd honom
genom hans principal på supéer; han gick inte. Han
kände inte en enda familj i staden, och nu hade han
varit der i två månader. Men på en bal hade man
lyckats få honom — och han dansade icke.
Det var en missräkning — man harmades. I
synnerhet mammorna. Men så upptäckte man att
han var ful. Han var finnig och rödbrusig. Han
hade bestämdt lefvat vildt der uppe i Stockholm! Och
sådana ögon! När han såg på en, så var det ju
riktigt *som om han ville sluka en. Usch, det var en
obehaglig karl. Och så rumlade han. Han satt hvarje
kväll på stadshuset och drack; der hade han skaffat
sig bekanta. Och man hade sett honom full också.
. Det var riktigt väl att man icke kommit i umgänge
med honom!
Och så förändrade sig stämningen på ett par
månader från välvilligt tillmötesgående till kall likgiltighet,
nästan fiendtlighet. Och riktigt fiendtligt blef det när
han så visade tendens att vilja i tidningen bryta med
det gamla munlåssystemet.
Det var bestämdt en riktigt otäck karl.
Och derför kom det sig att Yngve Ström var så
ensam och icke kände knapt till namnet mer än några
få i den lilla staden, icke heller henne med de gråa
goda ögonen. Ännu visste han ej hvad hon hette.
Han hade icke frågat någon. Hvad skulle det tjena
till? Han kände visserligen att den blicken, då han
stod i tamburen, bränt sig in i hans själ, han kände
att han icke kunde glömma den. Han anade att han
skulle kunna älska, eller kanske redan älskade henne.
Men hvad mer? Kunde hon älska honom igen? Kunde
någon älska honom? Äh nej, nej. Ingen hade älskat
honom, ingen. Hvad tjenade det till att drömma?
Nornan, 1886, g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
