Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Valse des roses. Af Gustaf Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke*- en gång hans mor hade älskat honom, tyckte
han. Han var »den grimme /Elling».
Det hade man döpt honom till, då han ännu
var så liten att han icke mindes det. Han hade
alltid fått heta så. Det var ett minne från
barndomshemmet, der ute på den vida slätten, strax bredvid
den stora torfmossen, och från byskolan. Det var
den långe skräddaren i byn, som var berest och
beläst, som hade gifvit honom det namnet. Och det
fick han heta af de andra skolbarnen, hvilka skojade
med honom för hans stora oformliga hufvud, som
hängde och dinglade på den magra halsen.
Att barn kunna vara så elaka! O, de kunna
vara grymma! De hade varit det mot honom. De
slogo honom, och han fick aldrig leka med, utan
som ett slags bulvan, som skulle knuffas och skuffas.
Och det tålde han icke vid, ty han var så svag. Svag
af födseln och af all läsningen.
O, hvad han måste läsa. Modern hade blott en
dröm: han skulle bli prest, och derför skulle han läsa.
När han ej var i skolan, läste hon sjelf med honom.
Obevekligt pluggade hon katekes och bibliska för och
med honom. Och när han ibland svag och utmattad
tappade boken och det stora hufvudet föll tungt ned
på det insjunkna bröstet, då var det riset som satte
lif i honom.
Det var en fanatisk ifver, hvarmed denna moder
dref undervisningen. Och hon tyckte han var stor
och stark. Och fadern tyckte så med. Läsa skulle
han, och i storskolan skulle han och prest skulle
han bli.
Och den lille förkrympte stackaren läste och läste,
men ingen såg de sorgsna blickar barnet sände genom
de små rutorna ut i verlden, i solskenet der det var
så varmt, och ingen såg hans gråt, då han låg i sin
jilla halmbädd, befald att sofva och komma ihåg sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
