Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En pingstidyll. Skizz af Oscar Levertin. Med teckning af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ifrigt med köksan. Men hon, som var mera
förfaren i lifvets mysterier, skakade på hufvudet och
mumlade något säkert behjertansvärdt om, att man
inte borde tro på karlarne.
Men grosshandlaren och hans fru togo* en
spat-sertur, innan de lade sig. Arm i arm gingo de tysta
genom trädgården, der fruktträden stodo öfversållade
med hvita blommor, liksom höljda af tusentals
snöflingor, och vifvorna och vårlöken lyste med sina
gula stjernor i gräsmattornas saftiga grönska. Men det
var skogen, som lockade dem efter nio månaders
vistelse i den hopbyggda staden, skogen med sin
oändliga, hemlighetsfulla melodi, som väcker alla veka
känslor till lif i ens gamla, dammiga hjerta, skogen med
sin läskande svalka och sina fylliga, kryddande
vällukter, skogen med sin kvittrande fogelsång bland
lummiga trädkronor och sitt spel af vinden bland de
gröna grenarne, skogen... Fortfarande tysta följde de
en smal, halft öfvervuxen gångstig, som slingrade sig
planlöst af och an genom de svala salarne. Fjolårets
vissnade blad, som ännu lågo i tjocka samlingar bland
trädrötterna, bildade som en mjuk matta under deras
fötter, men rundt ikring spirade det och grodde i kraftig,
lefvande växtlighet. Ljusa skott skö to upp i granarnes
toppar, och björkarnes löf var så lätt, så fint som
filigrans, så spädt i sin vårliga grönska. Allt glänste
i klar, frisk väta efter de strida vårregnen; hällarne
skeno som blankskurade, och bland bladen - tillrade
ännu tunga, glimmande vattendroppar.
Sakta sjönk solen. Bäst man tog ett steg, lyste
det emot ens öga mellan de mörka stammarne som
skenet från en eldsvåda, och såg man nogare, kunde
man der bortom urskilja en flik af den blanka, blå
fjärden med glidande, gula flöden från solnedgångens
ymniga guldstänk . ..
Tätt nära hvarandra gingo de båda makarne utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
