Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor förr och nu. Ett litet minne från ett skånskt allmogehem, upptecknadt af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JSaqor förr och nu.
ETT LITET MINNE FRÅN ETT SKÅNSKT ALLMOGEHEM,
upptecknadt af Henrik Wranér.
Cilw°S*erS Pern^a sat^ i kakelugnsvrån och stickade
strumpor som vanligt, far sprätte upp en
gammal klädeströja, så att dammet rök, och mor satt
och spann. Detsamma gjorde katten. Jag såg
glödröda ögon i hela rummet, och kalla kårar ilade ned
för min rygg, ty Pernilla hade berättat historier om
spöken, »bäckahästen», »goe-nisse», »varsel»,
»mare-flätor», »varulfvar», »döingar» och sådana, som
försvurit sig till den onde.
»Jag tror inte på allt det der tramset!» sade far.
»Tror du inte på den onde heller?» frågade mor.
»Jo, det gör jag, förstås», sa’ far, lite’ flat.
»Står der inte, att han kan förskapa sig?»
»Jo-o-o. Men der står aldrig, att han går på
kyrkogårdarne i hundskepnad, när presten är död!»
»Talar inte Luther om trollkvinnor och står der
inte i bibeln om spåkvinnan i Endor?»
»Jo-o-o. Men jag har aldrig sett något sådant!»
» Vi se endels och profetera endels.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
