Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor förr och nu. Ett litet minne från ett skånskt allmogehem, upptecknadt af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tron I inte, Mosterman, att nämndemannen
Per Olsson gick igen, kanske, han som dog af
’fylle-sjuka’ och ropade på den onde och sa’, att hela
sängadynan var full med onda andar?» sa’ Pernilla.
»Det sa’ Marna, som tjente der, att det prasslade i
krokarne natten igenom och ibland hördes svordomar
ute i trädgården. Det är så säkert som dagen, att
han hade en gång behållit oblaten i munnen och
stuckit den i nyckelhålet till kyrkodörren och lofvat
den onde sin själ efter vissa år! Ja, det är det!»
Det gick en rysning genom oss alla. När
lärpojken berättade om pojken, som lockade hin in- i
nöten och stängde honom inne der, fick han »en
tröja bankad prygel». Men jag undrade, hur det
kom sig, att hin kunde hålla till om nätterna just i
kyrkan. Men jag tordes ej fråga mor, ty då visste
jag, att hon skulle börja gråta och säga, att min fråga
var ett djefvulens verk, och att jag var på väg att
bli förtappad.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
