Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarbref. Af Helena Nyblom. Med vignett af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket väl se, att Norge och Schweiz ha högre berg, än
det fins hos oss, att Danmark och England ha flere
bokträd, och att Italien har dessa idealiska, gudomliga
linier öfver sitt smältande landskap, som intet på
jorden liknar. Men Sverige har sin egen, förtrollande
skönhet, som småningom har fängslat mig i sina garn,
och nu är jag fången, fången.
Det är samma skönhet som vissa menniskor ha,
som hvarken ega den fullkomliga formen eller de
briljanta färgerna, men der skönheten består i något
vexlande, outgrundligt, en blandning af dunkel och
melankoli och plötsliga solglimtar, något som lockar och
drager sig tillbaka; något som ständigt håller en vaken,
uppmärksam, undrande på hvad som nu skall komma.
Men liksom vissa individer ibland kunna vara
representanter för det bästa hos den nation de
tillhöra, så kunna också vissa ställen i ett land liksom
koncentreradt sammanfatta alla de bästa
ingredienserna i ett lands natur, och sä är just det ställe, der
jag nu bor.
Allt hvad det mellersta Sverige har af skönhet
och förtrollning är här samladt på en fläck, ett litet
kungarike, utanför hvars gränser man icke behöfver
gä för att ha gått nog för dagen.
Jag vaknar vid att luften strömmar in genom
mitt öppna fönster. En luft, ren och lätt som
bergsluft, som än får plötsliga svala, lifliga rörelser frän
sjön djupt der nere, än bringar varma vällukter frän
furuskogen eller rosendofter från parterren utanför.
Jag vet ingenting som gör ett sä direkt
öfver-väldigande intryck på mig, som dessa plötsliga stötar
af vällukt, som furuskogen utsänder. Det är, som när
nian går i sina egna sorglösa tankar och låter alla
slags bilder glida sig förbi, och då plötsligt minnet af
någon, som är ens hjerta allra närmast, springer fram
för en med en ögonblicklig, berusande styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
