Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två veteraner inom vår diktkonst. Af J. A. Runström. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan. Den varma medkänsla för de små, de
förtryckte och sorgen eller harmen öfver den usla lott,
som »omständigheterna» eller samhället bjuda dem,
sätta oftast pennan i hans hand, och han har der vid
mer än en gång gjort sig till förkämpe för reformer,
hvilka ännu i dag vänta på sin lösning. Understödd
af en omfattande menniskokännedom och ej minst af
den förtroliga erfarenhet om de fattiges förhållanden,
han såsom på en gång läkare och menniskovän vunnit
genom trägna besök i nödens boningar, har han
kunnat måla sina mången gång dystra taflor omedelbart
efter naturen, om han än merendels ordnat dem så,
att en grell belysning fallit icke blott öfver dem utan
tillika öfver orsakerna till, att lifvet i sådan mängd
bjuder på slika hjertslitande scener. Härvid är likväl
att märka, att Onkel Adam endast sällan blir hvad
man i mindre god mening kallar sentimental; dertill
har han allt för mycket äkta sentiment och besitter
dessutom en godlynthet som stundom höjer sig till
äkta humor och som skänker hans taflor ett
egendomligt behag. I allt, med sina förtjenster och fel,
är han, som han sjelf yttrat, icke något annat än »en
svensk, som skrifvit för svenskarne». Detta äkta
natio-nela drag hos Onkel Adam var det som en gång
gjorde honom så omtyckt hos vår allmänhet, och skada
skulle det sannerligen vara, om så åtminstone delvis
präktiga arbeten som »Genremålningarna»,
»Träskeden», »Tännforsen», »Penningar och arbete»,
»Skrå-köpingsskizzerna» m. fl. skulle råka i förgätenhet och
ej mer finna roade eller intresserade läsare. —
De brister, vi i början af vår uppsats antydde
såsom gemensamma för 1840-talets prosadiktning, möta
oss hos både fru Carlén och Onkel Adam.
Kompositionen hos dem förefaller ofta »gjord», och
händelserna kombineras på ett föga naturligt sätt, allt för
bättre effekts skull. Idealkarakterer, begåfvade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
