Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två veteraner inom vår diktkonst. Af J. A. Runström. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett allt för osannolikt mått af menskliga
fullkomligheter sättas ofta i handlingens medelpunkt, sällsamt
afstickande mot den för öfrigt med skarp realism
tecknade omgifningen. Sådant var i den tidens smak,
men slår ej riktigt an på nutida läsare. Vidare måste
anmärkas, att Sjelfva språkbehandlingen hos desse
författare ej tillfredsställer de höga anspråk man nu för
tiden ställer på en konstnärligt utarbetad prosa.
Detta är bristerna, och de springa lätt nog i
ögonen. Att förtjensterna hos fru Carlén och Onkel
Adam dock äro af ett slag, vida öfverskridande det
vanliga, derför borga redan de högt ansedda namn
de vunnit. Fru Carlén har för sina friska, natursanna
skildringar ur det svenska skärgårdslifvet med skäl
blifvit verldsberömd, och hennes bästa alster
genomandas af en skaparkraft, som ej låtit dem förblekna
med åren. I denna rent konstnärliga kraft är Onkel
Adam henne onekligen underlägsen (det förnämsta
felet i hans större arbeten är just den bristande
konstnärliga gestaltningen), men hur många äkta svenska
typer och tafior har han ej tecknat och hvilket varmt
hjerta klappar oss ej till möte ur hans skrifter! Ett
yngre slägte, som hunnit litet längre i tekniken, bör
ej glömma, att dermed är ej allt gjord t för att sätta
de äldre i skuggan eller ens för att uppnå dem. Det är
dock mest på den inre kraften det kommer an och deri
torde våra veteraner ej vara fullt så lätta att öfverträffa.
Efter väl förrättadt arbete, som gifvit deras namn
en framstående och outplånlig plats i våra vittra
häfder, njuta de båda gamla sitt otium cum dignitate.
Och ibland skickar dem deras folk en helsning till
tecken, att det ännu ej på långt när glömt sina forna
gunstlingar. En sådan helsning bringa också dessa
anspråkslösa rader.
J. A. Runström.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
