Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla klockstapeln. Af Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flere gånger. Hon runkade pä hufvudet och kilade
ned för backen i långa skutt öfver grafvarne, tills hon
nädde de öfriga skolbarnen, som kommo springande
från alla håll och knuffades och trängdes i dörren.
Ären gingo. Flickan som stafvat sin lexa hade
växt upp. Hon hade samma lifliga, käcka, bruna ögon
som förut, men kinden hade rundat sig vackert med
helsans färger på, det ostyriga håret var fångadt i en
fläta, som uppfäst i en knut hängde ned från nacken,
och den lilla knubbiga figuren hade förenat sig till de
sexton årens smärta och intagande konturer.
När hon satt der på samma ställe och i samma
sällskap en afton på sensommaren, kunde det
förefalla som hade de båda setat der beständigt, medan
åren gått och förändrat deras yttre utan att de märkt
det, så alldeles lika var den ton som börjat deras
samtal, förtrolig, skenbart likgiltig, om dagens små
intressen. Men der låg något bakom, det visste de båda.
Det var en skilsmessa som stundade. Han hade
varit borta och tagit sin styrmansexamen; han hade väl
varit ute på kortare färder, men nu skulle han ut pä
sin första verkliga långresa — tre år minst.
Ja — de skulle skiljas för lång tid — det var
det de båda visste, det var det de icke vågade att
tala om. De hade talat om allt möjligt men icke om
det, och under tiden började solen sakta sjunka bakom
dem och lyste med sina sista strålar mellan
klockstapelns bjelkar, som bildade långa skuggor på sanden
framför dem. Skuggan var lik ett skepp, det hade
han rätt i. Hon reste sig. — »Nej, nu får jag lof
att gä, det blir så sent», sade hon, »solen har ju
nästan gätt ned.»
»Jag ville be dig», sade han, medan han höll
hennes hand, »att du inte skulle glömma mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
