Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla klockstapeln. Af Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var förtviflad. Aldrig förr hade stapeln synts henne
sä stark och kraftig, aldrig förr hade dess spiror
förefallit henne så fina och lätta. — Och de skulle, taga
den bort ifrån henne, hennes sista hopp! Den skulle
icke längre få peka mot stjernorna och påminna henne
om den älskades löfte. Hon vred sina händer. Dess
fall var ju ett tecken att hon ej mer hade något att
hoppas. Om bara den finge stå kvar, så skulle hon
ha mod att afslå alla friare i verlden, fadern finge
säga hvad han ville.
Plötsligt såg hon två herrar komma på
landsvägen nedanför kyrkbacken. De talade ifrigt under
det de veko af den smala gångstigen, som gick upp
till stättan vid muren. Den ene kände hon väl, det
var presten i församlingen, den andre var en främling.
Ett ljust spetsigt skägg böljade ned öfver hans breda
bröst. Hufvudet höll han käckt upprätt och i hans
mörka ögon lyste en eld, som talade om ungdomens
entusiasm midt i medelåldern, om känslor färdiga att
lifvas för allt skönt som mötte hans blick, om ett
hjerta färdigt att slä för allt ädelt som nådde hans
öra. Han talade med en främmande accent, men
varmt och uttrycksfullt.
De gingo omkring kyrkan och besågo den
noggrant från alla sidor. Slutligen kommo de att stanna
framför klockstapeln, der flickan gömde sig, rädd att
upptäckas med sitt af tårar och sorg vanstälda ansigte.
»Ja, i morgon fälles väl domen öfver den här
gamle veteranen», sade prosten. »De börja på att
knota öfver att han skämmer utsigten öfver kyrkan.
Det är meningen att hugga ned honom när klockorna
bli ilyttade.»
»Då prisar jag min lyckliga stjerna», utropade
artisten, »att jag kom i tid för att rädda honom.
Aldrig skall han bort, så länge mitt ord gäller något
här. Ser ni inte hur nödvändig den är? Ser ni inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
