Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycksalighetens ö. Små skildringar från Södra Kvarken. Af Chicot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besparingar och derför köpas skorpor, pepparkakor
och andra godsaker, bränvin och den uslaste konjak,
som kan fås för penningar. Så påtingas en ökänd
spelman, som kan traktera fiol. Ty fiolen har ännu
ej här fått vika för det snarlärda piglockspelet.
Der-efter bjudas gossar och flickor och så börjas balen,
der det till en början går mycket sirligt till, ungefär
som på ett husförhör.
Min städerska, en rik bonddotter, var också med.
Jag kände mig nyfiken att skåda henne i dansen.
Hanna var nemligen så långt nere från alla
föreställningar om Terpsichores konst som möjligt är
för mina odansanta ögon. Med ett ansigte likt en
bönbok, kropp som två hopslagna bräder och två
ofantliga fötter, kring hvilka kängremmarna slogo en
förtvifiad takt, talade hon dock om den stundande
dansen med en liflighet, hvaraf jag aldrig trott detta
köttsliga träbeläte mäktigt.
Det var derför jag gick till bjudningsdansen, som
hölls i granngården. Allt var högtidligt. Flickorna
hade tagit på bästa kläderna och sågo rakt framför
sig med detta pinsamt själlösa stirrande, som
igen-finnes vid tingen och predikningarna. Bergström,
spelmannen, gned fiolen. De unge männen gingo fram till
flickorna, lade tyst handen på deras axel och så bar det
i väg. En lång räkel med ylleduk lindad kring halsen
flera hvarf, fattade tag i Hanna. Hon krökte sin
kutiga rygg likt en arg katt, körde hufvudet upp i
valsörens väst och skumpade omkring så blindt och
salighetsberusadt, att hon nog suttat ut genom
fönstret, om ej kavaljeren hållit stadig kurs med sina
breda näfvar. Spelmannen föredrog litet af hvarje,
bland hvilket jag med förvåning upptäckte spåren af
»Bevare Gud vår kung» och österrikiska folksången.
Af svenska arméns tapto hade han gjort en
släng-polska, som han spelte, när en gamling blef lifvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
