Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lergöken. Historia af August Bondeson. Med teckning af C. Aspelin - Den gamla kyrkan. Poem af J. Lindström (Saxon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Johan sade inte ett ord, men han tog
ler-gökamunstycket i nypan och så gick han ut och fick
sig en spade och grof ett hål igenom både snö och
käle. Der släppte han munstycket — så häfde han
först dit jorden och stampade till henne duktiga tag
och sen vrok han derofvanpå en hel hög snö och
stampade till den med.
»Kom nu igen!»
Men nu så var det jemt slut med lergöken.
Och Neta Karolina sade:
»Jag kan la aldrig tro, att du är så galen, Karl
Johan, så du går och köper hem någon lergök mer.»
Det svarte Karl Johan ingenting på, han bara
knyckte på sig och spottade tre gånger:
»Tpi, tpi, tpi!»
Den gamla kyrkan.
^Éwjom förklarad hon står, den gamla,
der pä vittrande stenars grund
hon om hänsvunna dagar drömmer
uti aftonens sista stund, —
drömmer sorgset o?n alla lexor,
som ha rabblats af herdar opp,
hvilka intet förmått att gifva
dem, som der sökte tröst och hopp9 —
mins hvar ed, hvilken der har svurits
af de mänga, som färden sin
uti verlden med falska löften
för Guds ansigte vigde in, —
Nornan, iSSS. .7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
