Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla kyrkan. Poem af J. Lindström (Saxon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mins hur mängen, som endast vanan
dr ef till templet, fastän han stort
sedan talte o??i kristnes pligter,
hvad han menat och hvad han gjort.
Men hon mins ock de mänga trogne
tjenare, som med kärleks glöd
ha förmått till det bordet kalla,
som stär dukadt med lifsens bröd, —
mins de unge, som lärde draga
pligtens bana i allvarsam,
ljuf förvissning att en gäng hinna
till det hägrande mälet fram, —
mins de gamle med gräa hufvud,
lyfta högt, och en blick sä klar
under skrynkliga ögonlocken:
»Herre, nu uti frid jag far!»
* *
*
Natten lägrar sig, solen sjunker
j/j/ö strålen der dog i sjön . ..
gamla kyrkan helt stilla beder
ordlös, vältalig aftonbön —
beder godt för de arme, hvilka
gingo hädan förutan hopp,
och de lycklige, som i döden
sågo evighets dag gä opp!
Saxon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
