Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal fröken. Af Tor Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunnat tåla — utan till och med med en viss
begärlighet lyssnade på hennes prat. Detta ansåg Karin
för ett betänkligt tecken, men begagnade sig dock i
fullt mått af tillåtelsen.
Härunder kom hon ibland också att berätta ett
och annat om systersonen, utan att låta sig skrämma
af, att fröken då alltid blef så rak och förnäm. Det
kom helt apropos, naturligtvis, och inbäddadt i en
massa annat prat; trodde fröken, att hon kunde narra
henne med sina förnäma miner, så kunde hon, Karin,
nog narra henne lika godt igen. — Emellertid visste
de nog båda, att de alls icke lyckades narra
hvarandra.
På detta sätt hade fröken Lotten något så när
reda på sin systerson. Hon visste, när han var hemma,
och på hvilket fartyg han tagit hyra, hvilken som var
dess destinationsort, och hur lång man trodde resan
skulle bli. Efter ett par år fick hon höra, att han
förlofvat sig med en liten sömmerska i staden, vid
namn Karin, hvilket gamla Karin ansåg som en gärd
åt minnet af henne; hon visste också, att det gick år
för år utan att något giftermål blef af — ett bevis på
hans oförbätterliga »vagabondnatur» — men utan att
förlofningen derför häfdes — också ett bevis på hans
vagabondnatur. — Sedan han efter åtskilliga år tagit
sin styrmansexamen, kallade hon honom alltid ironiskt
för »herr styrmannen». Slutligen fick hon veta, att
han råkat ut för den olyckan att förlora sitt ena ben,
kort derefter gift sig och bosatt sig i sin födelsestad,
der han efter en tid fick platsen som hamnfogde. Ett
par gånger hade hon sett honom gå förbi på gatan,
men setat kvar i sitt fönster, stel och rak, med sänkta
ögon, något blek kanhända.
Många år hade då gått, och hon var framåt
sextiotalet. Håret hade så småningom blifvit alldeles
hvitt och ansigtet skrynkligt, men ryggen hade ickg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
