- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
165

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rent med den stora, breda dubbelsängen på
kortväggen.

Och med ens satte hon sig ned, lade ansigtet
mot sängkanten och snyftade.

Hon blef sittande en lång stund. Så reste hon
sig, gick till tvättfatet och plånade ut spåren efter
tå-rarne så godt sig göra lät. Derpå tog hon ett bref
fram ur barmen. Men hon kunde icke läsa det —
gråten ville bara fram. Så satt hon och stirrade på
helarket, som bar några glesa rader, skrifna med stor,
kraftig stil och många slängar.

En skugga for öfver fönstret och det knackade
på rutan. Anna for förskräckt upp och gömde
brefvet. Hon såg sin svärmors kraftiga hufvud
smånic-kande och for hastigt med handen öfver ögonen.

I trädgården mötte hon gumman, som tittade
skarpt ’på henne.

»God dag Anna — du har stök, tror jag».

Det var en stark, rå stämma, och tonen lät
brutal.

»God dag svärmor, sitt ned, hur står det till med
svärmor?»

Gamla fru Bovik slog sig ned i den stora
stoppade gungstolen i hörnet af salen. Det var fuktigt
och skumt här ute och luktade unket. Rundt kring
väggarna stodo stolrader, för öfrigt intet. Gummans
plats var alltid bestämd der, och det var hennes stora,
icke alltid så rentvagna händer, hvilka i årens längd
gjort det eldröda öfverdraget skinande och flottigt.

När hon talade, satte hon de utspärrade fingrarne
kraftigt på knäet och nickade, barskt med hufvudet,
medan de skarpa ögonen lyste af godt förstånd. Hon
talade alltid afgörande och visste på pricken, hvad
hon ville.

Anna satt bredvid henne med händerna i knäet.
Hon undvek att se upp och talade lugnt och med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free