Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss främmande artighet, som var henne egen gent
emot svärmodern.
»Hur står det till med svärmor?» upprepade hon.
Gumman vände sig tvärt om och sade:
»Aldrig två gånger, du — jag hörde det nog. —
Jo bevars, tack — jag sa’ till Malena, att ho’ skulle passa
på ankorna — förbaskade slynan, nu trodde jag, ho’
skulle ha förgett grisen igen i går — vett fins inte
hos pigor — näggu om det gör du. — Jag skulle inom
och höra om brefvet — Tilda Persson tittade in i
morse — Jaså, ä det meningen, sa’ jag — tänker Tilda
betala mej igen höet i år? — Ho’ svängde sej,
be-grep’et nog».
Gamla fru Bovik nickade slugt.
»Hade haft bref i morse, sa’ hon. Styrman talar
om att kapten skref samma dag — Nå, mår han bra?»
»Ja tack, svärmor. Johan säger, att det är friskt
ombord — de har haft en god resa, 3 veckor på väg.»
»Nå det ä’ god t.»
Det blef några ögonblicks tystnad.
Gumman harklade sig och spottade i sin stora
blårutiga näsduk. Derpå tog hon sig en väldig pris.
Anna hostade litet och reste sig halft.
»Vill svärmor inte ha lite kaffe, så ska —»
»Tack du — nej, vi vänta lite. — Jag skulle väl
höra — säger han något om att komma hem?»
Anna blef röd. Det tändes något i de mörka
ögonen, ett trotsigt uttryck, men rösten var densamma,
då hon svarade:
»Han skrifver allt, att det ä’ fråga om last på
Göteborg, men — det blir väl ingenting af som
vanligt.»
Den gamlas ögon foro skarpt öfver svärdotterns
kraftiga, mörka drag.
»Min kära Anna» — de knotiga, breda axlarna
höjdes ett stycke, medan hufvudet nickade takt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
