- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
167

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det som sades — »min kära Anna, du, förtjensten ä’
det förnämsta i verlden, du — och det säger jag: inga
dumheter — inga dumheter, det får jag anhålla om.
Johan ska gå dit, der han har största avangsen — han har
hustru att försörja och behöfver lägga upp för
ålderdomen — min kära Anna — jag får anhålla, att det
inte blir några dumheter — det va’ Eustacia Bovik,
som sa’t — jaha.»

De båda stora barkade händerna slogos ned på
armstödet, så att det sade klask.

Rak och stolt satt Anna och beherskade sig, så
att ansigte och hals färgades blodröda.

Nu sade hon trotsigt:

»Ja> jag s^a’ säga svärmor, att en ann’ kan också
tröttna — det ä’ just inte roligt att vara af med
mannen i fyra år och —»

»Så’nt ska’ en veta innan en går och gifter sig

— går för resten ingen nöd pä’na. Sitter och drar
sin ordentliga träksedel på rederiet hvar enda månad

— har’t propert och präktigt — jaggu» — gumman
blef mycket ifrig och satte handen med de utspärrade
fingrarne kraftigt på knäet — »sitter hon inte här med
sin go’e mat och ha?’ kol om vintern och lugnt och

— sköter sej gör karlen och ä’ frisk, och bref får hon
hvarann månad, vill jag svära på — nej, min kära
Anna du — en hart för godt bara, det ä’ felet.»

»Kära svärmor, jag har inte klagat, det jag vet»,
sade Anna kallt. Hon hade sett ut, som hade hon
velat afbryta men uppgifvit det.

»Ne-nej.»

Gumman lugnade sig.

»Det ville inte mera till, en får nu vara nöjd,
när en har’et som allra bäst — jag gör inte det till
ros just. Ho’ skulle haft det som jag, då kapten lefde

— jo jag tackar» — gumman knep ihop läpparne och
nickade — »kan säga jag såg’en sammanlagdt 3 veckor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free