Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När fru Svensson höll husandakt. Berättelse af Ernst Ahlgren. Med 5 teckningar af Carl Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
terade dessa åsigter allt hvad det fans stort och
vackert och ädelt och värdt att lefva för.
Det var den fullständigaste frånvaro af hvarje
system; men Sjelfva den ologiska regellösheten förtjuste
honom.
Han höll verkligen af sin kusin, kanske var det
just derför han aldrig kom sig för att kurtisera henne.
Det var en lugn och trygg tillgifvenhet; deras
förhållande var så naturligt och så enkelt, det föreföll dem
båda som kunde det icke vara annorlunda.
Han såg på henne. Hon satt något hopsjunken,
som hon brukade sitta när hon var missnöjd; hennes
min visade, hur uttråkad hon var, och som på trots
hade hon icke knäppt sina händer samman.
Vid hennes sida satt den andra — Hulda! —
han kunde icke ens tänka på hennes namn utan en
försmädlig liten grimace.–Hennes händer voro
sammanknäppta och hennes andaktsfullt uppåtvända
ögon veko icke från fru Svenssons ansigte. — Han
kastade en blick hän till pigorna; det fans ett
omisskänneligt slägttycke mellan Hulda och dem.
Han kände att han sjelf och hon, som han
uppfostrat, lärt att tänka och känna fint, voro menniskor
af en annan race än de andra.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
