- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1890. Sjuttonde årgången /
52

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Femtio.” En garnisonshistoria af Georg Nordensvan. Med teckning af E. Forsström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

terade mig, det är hans fel, allt samman», sade han
till sig sjelf. Men det hjelpte inte.

Han tyckte sig se honom framför sig, majoren,
som svor och regerade, alltid hes och högröstad, —
som kände alla gardisterna vid namn och nummer, —
alltid kamrat, alltid nycklarne framme, inte en
misstanke, inte ens nu mot ett sådant nöt som gamle
femtio.

Gubben Strömmer vid gardet!

»Nå, hvad rör det mig? Jag är ju längesen ifrån
det, och det var minsann ingenting att hurra för, hela
knektlifvet...»

Men det var ändå någonting — någonting —

Han tog upp sedelbundten ur fickan, lade den
tillbaka i lådan och låste igen om den.

Lura en »fisk», sådan som direktören... den
beskedlige token blef inte fattigare för den femtilapp,
han blef snuten på. Och det var ju hans högsta
glädje att få gifva, han gaf för sin egen skull, ville
antagligen ha igen det med ränta i himmelriket. Firti
procent. Det var ingenting! Men si »gubben» vid
Svea garde...

Han tog också upp direktörens femtilapp. Nu
borde han förstås lägga in den i ett kuvert — och
skrifva utanskrift: »Herr Direktören m. m., från en
ångrande» eller något i den stilen.

Hade gubben stått här nu, så hade Nilsson utan
tvekan och utan saknad lemnat honom pengarne och
bedt honom tacka för lånet och säga, att herr Nilsson
var en fähund och att han inte ens kunde lofva att
aldrig göra så mera. För hvad ska’ man ta’ sig till?

Nej, allt har ändå en gräns. Femtian stoppade
han tillbaka i fickan, med den fick det anstå, han
skulle längre fram — kanske —

Cigarren lade han tillbaka i öfverstelöjtnantens
låda, tog armébetänkandet, lyste sig ut, stälde ljuset

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1890/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free