Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett kvällsbesök i ett skaldehem. Skildradt af Johannes Sundblad. Med teckning af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han satt några ögonblick tyst men fortsatte derpå
lifligt: »Och på sanningen af sådana saker tvifla di
förbannade ’kalfvarne’ *! Hvarför? Jo, di vet’ inte
hva’ da ä’ fråga om; dä’ ä’ sjukan! De tala om
andeuppenbarelser som ’öfvernaturliga’ saker, och det
tål man naturligtvis ej i vår realistiska tid, i hvilken
allt, gubevars, skall vägas och mätas, men nu är det
emellertid så, att emellan denna verlden och den andra
fins alls icke något djupt svalg; de hänga snarare
oupp-losligen tillsammans, fast vi ej se banden.
Låt mig taga ett exempel!» fortsatte han, allt
ifrigare. »Om jag tager en lina eller länk och angör
den ena ändan vid öfversta kanten af en stor höjd
och den andra vid foten af denna, så kan man väl
se den ett stycke uppåt, men efter hand förefaller
det, som om den smalnade, tills den slutligen
försvinner. Men känna vi på eller draga uti linan, så
finna vi sambandet ostördt: spetsen och foten hänga
tillsammans . .. Hvad vi kalla ’öfvernaturligt’, är
således icke så beskaffad t, utan det är öfver sin lig t, d. v. s.
vi nå det ej med vår nuvarande organisation.»
Onkel Adam talade alltid väl, då han, obunden
af formen, fick låta orden strömma fram, allt efter
som idéerna kommo öfver honom; och vid samtal
rörande detta ämne kunde han vara rent af
hänförande. Berättelse aflöste berättelse, och afslutningen
blef som ofta ett drastiskt: kontentan är den, att »med
den första spökhistorien, som ej kan bortresoneras, är
den individuella fortvaron efter döden bevisad men
icke förr».
I detsamma kom hustrun in med tidningarna.
»Var det inga bref?» frågade gubben och rörde
litet i högen.
»Ah jo», svarade hon, »det var bland annat ett
från en, som tigger om pengar, och som skäl, att han
* Ilögsta potensen af förakt i W:s mun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
