Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett kvällsbesök i ett skaldehem. Skildradt af Johannes Sundblad. Med teckning af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vågar komma’, anför, att han en eftermiddag för tretti
år se’n hade den äran att i sin mors sällskap ha
sammanstött med dig hos friherrinnan L. i Hvetlanda.»
Motiven, att man »vågade vända sig till herr doktorn»
— en ofta använd term — voro i de flesta fall så
långsökta, att man hos Wetterberghs för längesedan
upphört att förundra sig öfver folks närgångenhet;
man skrattade snarare åt uppfinningsrikedomen, men
den gången tror jag visst, att man tyckte, att det var
väl långsökt.
Onkel Adam talade ej ogerna om sitt
skriftställarskap. I en annan författares mun skulle detta blifvit
obehagligt, men, »lyckad frispråkare» i allt, blef han
det äfven härvidlag.
Inledningen var ofta: »Hör du, Hedda, har jag
inte skrifvit något om det der?» då samtalet kommit
in på något allmännare ämne, och svaret blef ej sällan:
»jo, visst har du det; det står ju i ’Ett Namn’».
En annan gång kunde det hända, att hon kom och
lade upp det ifrågavarande stället. Skälet, att hon
kunde detta, är mycket naturligt. Hon var nemligen
i fyrtio år hans lectrice. Det var knappt någon, som
kunde läsa honom riktigt till lags mer än hon, och
platt ingen, då det blef fråga om hans egna arbeten,
och att han så tyckte var helt naturligt: i hvarje
tonskiftning låg ett erkännande och en sympati, vida
vältaligare än den grannaste Aftonblads-recension på
40-talet.
Denna afton kommo också hans arbeten på tal.
En ny krok hade försigtigt utkastats. »Det är ändå
märkvärdigt, att onkel ej fick något obehag för sina
snärtar åt vederbörande. Tänk på ’En
generalmönstring’ till exempel», sade en af de närvarande. »Ja,
men rasande va’ di emellertid», sade han, nappande.
»Särskildt mins jag en gång, då jag fick mig en liten
uppsträckning. Det hade varit en större allmän till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
