Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett kvällsbesök i ett skaldehem. Skildradt af Johannes Sundblad. Med teckning af C. Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutat. »Han tog emot lappen och läste igenom den.
Då och då märkte jag, att han såg upp från denna
och på mig med en allt vänligare min, och när han
lemnade denna tillbaka, sade han med den honom
egna förbindligheten: ’det der är ju poesi .»
Det var ej enda gången skildraren hörde honom
citera andras beröm öfver sina arbeten; det lät alltid
lika naivt, som när ungen rusar in till mamman för
att tala om, att han fått beröm eller att tuppen värpt.
»Ja, det der är ju storslaget, det der, men det är en
annan genre, som Onkel Adam lyckas ännu bättre i»,
sade en i sällskapet. »Se den här biten», fortsatte
han, bläddrande i »urklippsalbumet». »Den ska’ jag
läsa upp, om jag får», och nu upplästes poemet »Vilse
i skog», hvilket börjar med dessa rader:
»Två dagar gick jag i viller skog,
Min mat var bär, och min dryck var vatten;
Vid tallens rötter mitt hem jag tog
Och sof på mossan den korta natten.»
Jag märkte under uppläsningen, att tårarne ett
par gånger stego W. i ögonen. Det syntes tydligt,
att han kände och led med det vilsekomna barnet.
Men jag märkte äfven något annat. Ett par barn
hade fått följa med sin mor. De voro tillsagda att
»ej gå in i onkels rum», men hur det var, så hade
en liten parfvel smugit sig in och stod helt stilla
och tyst invid bordet. Gubben satt och strök på
snusdosan, under det han svängde den mellan
fing-rarne, men kastade ibland en blick på gossen och
började till sist se litet generad ut. På en gång reste
han sig, lade handen på dennes axlar, lät honom göra
höger om och förde honom på det sättet sakta ur
rummet, under det han vänligt lofvade att ge honom
något att roa sig med. Då han kom ut i förmaket,
hörde vi honom säga till hustrun: »laga, att du plockar
för barnen; inne hos mej är det så trångt, så...»
Nornan 1890. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
