Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släpande, smutsgrå svans och gnisslande, hvassa
tänder, kommer rusande ur skogen ut på glintan. Hans
tjut besvaras från skilda delar af skogen af andra,
lika ursinniga: de komma närmare och närmare, och
som genom ett trollslag dyker en skara utsvultna
vargar upp på den öppna platsen, der de samla sig
kring den första vargen som kring en anförare. Nu
fms icke mera något lefvande villebråd i skogen, och
derför drar sig den hungriga, roflystna skaran bort
derifrån, närmare menniskoboningar, för att se om de
icke der skola kunna råka på något byte.
Deras vilda, genomträngande tjut har väckt
vinterdrottningen ur hennes betraktelser. Långsamt,
liksom ömkansfullt vänder hon blicken från himlen och
ser länge och tankfullt på rofdjursflocken. Under
inflytandet af de underbara blå strålarne ur hennes ögon
tyckes blodet stelna i deras ådror; de känna icke
längre hungerns kval. . I stället för att verkställa det
tillämnade ströftåget till bebodda trakter, krypa de
ödmjukt, med slokande svansar, liksom strykrädda
hundar, fram till hennes fötter, och der, sittande på
bakbenen i en krets omkring henne, med de spetsiga
nosarne i vädret och blickarne riktade på månen,
börja de att tjuta i korus. Men tjutet är icke längre
vildt och ursinnigt som förut; det låter klagande och
utdraget, och det är, som om det utgjorde en
oundgänglig, hittills felande ton i denna lifsförsakelsens och
dödsväntans stora symfoni.
Äter höjer vinterdrottningen sina mörkblå ögon
mot himlahvalfvet och fördjupar sig på nytt i sina
stilla betraktelser.
Sällsamt högtidligt är det nu i skogen. Der
spör-jes hvarken knot eller invändning eller oro —–-
Fröjd i himlen, frid på jorden — — —
Var det länge, var det blott en kort stund vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
