Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du den der hvita, silfverglänsande puppan! Tror du
icke, att den blifvande fjärilen sofver godt der inne.
Ibland när en månstråle faller på hans vagga, drömmer
han plötsligt om det klara solskenet, och genom de
hopfälda, spindelväfstunna vingarne ilar en lätt
spritt-ning. För ett ögonblick tyckes det honom, som om
han redan fladdrade från blomma till blomma på den
doftande ängen. Men de rosor, som vi se i
drömmen, bära inga törnen. På den hastigt förflygande,
underbara drömmen följer åter ostörd hvila. Men
hvad blir väl hans öde, när du väckt honom, när du
lockat honom ur hans trygga tillflyktsort med dina
lögnaktiga löften om kärlek och frihet? Enligt all
sannolikhet hinner han nätt och jemt breda ut sina
oöfvade vingar, förrän någon roffogel griper honom i
flygten, sliter honom i stycken med sin hvassa näbb
och slukar i sig de skälfvande bitarne.
»Och äfven om han genom någon lycklig
tillfällighet skulle undgå detta kvalfulla öde — än sedan?
Blir han lyckligare för det ? Ett par timmars tid
fladdrar han öfver den doftande ängen, men de rosor,
som han ser i verkligheten, äro icke skönare än de,
som jag visade honom i drömmen. Han lär känna
den berusande lidelse, som i Sjelfva njutningens
ögonblick dock rymmer så mycket lidande. Men redan vid
solnedgången slappas hans vingar och ega icke längre
kraft att bära kroppens ökade tyngd. Det plågsamma
äggläggningsarbetet börjar, och på detta tunga arbete
uttömmer han alla sina lifskrafter. När det är slut,
har han nätt och jemt styrka att krypa till närmaste
buske eller ner i en grop på den dammiga vägen, och
der ligger han sedan och pinas några timmar, kanske
dagar, tills ett hjul far öfver honom eller en fogel hackar
sönder honom med näbben.
»Tänk efter! Var det väl någon förnuftig
mening i hans tillvaro? I hela tre års tid krälade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
