Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till raseri. Den allmänna kampen börjar. Allt blir
en enda sträfvan efter att besegra och förtära
hvarandra för att njuta ett ögonblick, sjelf i det nästa
krossas och förtrampas — och tjuta af smärta.
»Och detta kallar du lif! Nej, jag vill icke
låta dig håna och gyckla med dessa stackars olyckliga
dårar. Om du icke går godvilligt, skall jag drifva dig
härifrån med våld!»
Vinterdrottningen rynkade sina stränga ögonbryn,
slog upp den mjuka manteln, och plötsligt insveptes
skogen af ett tätt yrväder, och stora snöflingor fylde
luften.
Våren log stolt, rätade upp sig i hela sin
jättelika längd, spände sina unga, friska lungor och blåste
på snön, som yrde omkring henne. Hennes kraftiga
andedrag skingrade flingorna åt alla håll, och luften
blef åter ren och klar.
En frusen bergsbäck hade spänt sig som en
kristallbro mellan tvenne klippstycken. Våren fattade om
den med båda händerna, tryckte sitt bröst deremot,
och ishvalfvet sprang med ens i stycken, och den
frigjorda bäcken ilade glad t sorlande i väg. Ett
diamant-gnistrande stänk spred sig åt alla håll och omgaf som
en gloria den unga jättinnans gullockiga hufvud.
Hon böjde sig ner på knä, tryckte läpparne mot
jorden och sade:
»Nog nu med sömn! Stå upp, vakna, allt som är
ungt, allt som törstar efter lif, allt som känner sig
ega kraft att eröfra en plats på jorden.
Täflings-kampen är öppnad! Träd fram att kämpa för
tillvaron !»
Våren hade talat i en hviskning, men hennes
hviskning spred sig i en lidelsefull dallring genom hela
skogen. Som en glödande våg rullade den fram öfver
jorden, steg upp i luften och lyfte sig högt, högt upp
i Sjelfva himlen. Allt jublade af fröjd, allt greps med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
