Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Vae victis.” Berättelse af Sonja Kovalevsky. Med teckning af Vilhelm Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens af en öfverströmmande lifslust. Nu kände alla, att
våren var kommen. Den varma safven brusade genom
de frusna trädstammarne och tvingade bladknopparne
att utveckla sig och svälla. Luften fyldes af en skarp
kådlukt. Snön skyndade sig att smälta, så fort den
kunde, och hvar helst det fans en bar fläck, der
spirade genast snöklockor, hvitsippor och gula vårlökar
upp ur jorden med en fart, som trängdes de om, hvem
som skulle komma först.
I det närliggande kärret började det också kräla
och röra sig. Den upptöade jorden svälde upp.
Grodan kväkte jublande; uppifrån höjden svarade ett gält,
hungrigt skriande, och en svart trehörning aftecknade
sig mot luften — det var tranorna, vårens första
gäster, som kommo flygande söderifrån.
Genom hela skogen genljöd »det grönskande, det
vårliga larmet».
Vintern drog manteln öfver ansigtet och vandrade
långt, långt bort åt norr, för att slippa se, hvad som
nu skulle tilldraga sig i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
