Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hittade på att aldrig kalla honom annat än
Prestgårds-Håkan, alldeles som det varit fråga om en dräng,
och mer »exmera’» hon honom inte, påstod hon.
Den yngsta af plantorna var ett tre veckor
gammalt lindebarn, och det var på grund af hans väntade
ankomst till verlden som kyrkoherdefrun ej hade åtföljt
sin man första maj, utan tills vidare bott hemma hos
sina föräldrar, som voro torparfolk i den församling,
derifrån familjen Håkanson nu kom flyttande — det
fick man veta efteråt, och det hade en stor andel i
Prestgårds-Håkans hastigt sjunkande popularitet. En
rik bonddotter till prestfru, det var alldeles i sin
ordning — men en torparejänta! Nej, nye kyrkoherden
var alldeles för gemen.
Han hade emellertid snart gjort sig bekant och
god vän med de förmögnare bland bönderna, hade
ingenting emot att låta bjuda sig på kalas af dem och
åt då alltid dubbelt så mycket som någon annan. Det
var en behaglig sida hos honom. Han var en lustig
sällskapsbroder, och sådana trefliga begrafningar och
barndop som nu på hans tid kunde ingen minnas
sig ha varit med om. Han berättade en hel hop
tokiga historier, så att gubbarne kiknade af skratt,
mest presthistorier af den mustiga sorten; han sjöng
visor för dem, och han pratade lika gladlynt och
förtroligt med alla, och om kortleken kom fram, var han
inte ledsen för att slå sig ner vid bordet och vara
med om ett parti knack, och alltid vann han. För
hvarje bondkalas kom han hem flera kronor rikare,
och dertill försummade han aldrig att ta med sig hem
ett stort knyte fint bröd och kakor till mor och barnen.
Men de, som väntade på att bli bjudna tillbaka,’
fingo vänta förgäfves. Hade man ibland något ärende
till prestgården, fick man inte så mycket som en dryck
vatten en gång. Han var förmodligen snål. Men
man kom snart under fund med, att det var nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
