Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prestgårds-Håkan. Skizz af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvungen snålhet, ty det var stor fattigdom rådande i
prestgården. Det syntes vid första ögonkastet. Det
såg inte det ringaste herrskapsaktigt ut inom hus;
ingenting annat än klumpiga, nödtorfteligen målade
furumöbler, och dem hade han snickrat sjelf, det
tillstod han öppet. Han hade varit en fattig
torpare-pojke från början, talade han om, han hade aldrig haft
någon, som hjelpt honom med ett öre, för sina
Upsala-studier hade han måst sätta sig i skuld, och derför
måste han spara allt hvad sparas kunde, isynnerhet då
Vår herre välsignat honom med en fattig hustru — de
hade varit fästfolk sedan barndomen — och åtta
ständigt hungriga barn.
Det stämde ju öfverens med hvad man nu, ehuru
för sent, fått veta ryktesvis från socknen han kom
ifrån, att han hade genomtrasiga affärer; just af det
skälet hade hans förra församlingsbor prisat sig riktigt
lyckliga, att de blifvit af med honom.
Men i Munkevad var man, till en början
åtminstone, just på grund af hans fattigdom böjd för att
visa öfverseende mot honom. Det föll ingen in att
se snedt på honom derför att han olofvandes satte
nät på grannarnes fiskvatten och om hösten och
vintern strök omkring med bössan i skog och mark, der
han alls inte hade rättighet att jaga, och knäppte
böndernas största tjädertuppar och fetaste harar; man
visste nog, att några mål kraftig mat mycket väl kunde
behöfvas i prestgården. Ett år, då han med sin
märkvärdiga skicklighet i att skjuta åstadkommit ett sådant
nederlag bland villebrådet, att det knappast fans något
kvar åt pojkarne i bygden att roa sig på, togo Jan
Jansson i Kroken och nämdeman i Grimsfall itu med
kyrkoherden och sade honom i all vänlighet, att han
gerna kunde gå litet skonsammare till väga. Men det
bekom honom icke det ringaste, han slog bort alltihop
med nojs och skämt och förmanade dem att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
