Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vårhistoria af Tor Hedberg. Med vignett af V. Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkte hans lust att sitta och drömma, och den der
tvisten om fjärden, som icke var haf, var slutpunkten
i en lång kedja af missförstånd och stridigheter.
Det var naturligtvis bara inbillning det der, som han
tyckt sig se i hennes ögon; men det förargade honom
att han hade gått och gjort sig löjlig; det förargade
honom hela vägen hem och en god stund efteråt.
Då han gick ifrån henne så tvärt, blef hon först
en smula häpen, så ond på honom för att han varit
så oartig, och så angripen af samvetsförebråelser öfver
sitt eget gyckel. Dessa olika stämningar förjagade
alldeles hennes glädje, och så kom ett obestämdt vemod
och intog dess plats. Efter att hafva gått en stund
i motsatt riktning mot den han gått, kände hon sig
trött och satte sig på en sten. Hennes händer föllo
ned i skötet, hennes blickar gingo frånvarande ut i
rymden, och hon försjönk i drömmar — om hafvet,
det riktiga hafvet.
–Här gjorde våren ett långt uppehåll, medan
han, som det tycktes mig, djupt intresserad iakttog
hur den lilla skalbaggen på hans arm stannade i sina
ströftåg, kände sig rundt omkring med de långa
känselspröten, bredde ut de svarta täckvingarne, så att
det såg ut som om han delat sin kropp i två delar,
och så med ett hastigt förtonande surr flög sin väg
till okända öden. Jag satt just och undrade, hvad
våren intresserade sig för småsaker denna dag, men
jag hann icke undra länge, ty plötsligt kom det en
solig glimt i de tankfulla ögonen och han började
åter berätta, med en öfversvallande häftighet, som
nästan tog andan ifrån mig; det var om sitt eget
segertåg han berättade.
Om sitt segertåg fram öfver de bruna markerna,
der otaliga gröna strån spirade upp under de vissna
löfven, sköto dem åt sidan, värmde sig i solen,
sögo must af regnet, och snart begrafde dem under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
