- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången /
93

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Försoning. Skizz af Tor Hedberg. Med illustration af Vilh. Behm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han såg på henne, men hon vände bort ansigtet.

»Men icke på det sättet således?»

»Jo», svarade hon nästan ohörbart.

»Men hvad är det då?» utbrast han åter häftigt.
»Svara mig, förklara för mig – jag – jag låter mig icke
nöja med detta. Hvad är ni rädd för – har ni icke
förtroende till mig?»

Hon svarade icke, gick fortfarande med
bortvändt ansigte. Plötsligt slog honom en tanke.

»Är det – är det mitt förflutna som ni är rädd för?»

Nu vände hon ansigtet mot honom och såg
honom stadigt in i ögonen.

»Ja», svarade hon.

Han drog en suck af lättnad och log emot henne.

»Ett sådant barn ni är», sade han och tog
hennes hand, som hon denna gång lät honom behålla.
»Är ni svartsjuk på mitt förflutna. Och för en sådan
barnslighet vill ni – nå de grillerna skola vi väl få
bugt med.»

Han såg henne fortfarande leende in i
ögonen, ett segervisst leende. Hon skakade på hufvudet.

»Det är inga griller», svarade hon, »det är mitt
fulla allvar, jag har tänkt på det mycket, mycket.»

Han släppte hennes hand, detta motstånd
började åter förbittra honom.

»Är det ni, som talar på detta sätt?» utbrast
han. »Jag känner inte mer igen er. Och ni sjelf,
har ni sjelf då intet förflutet?» fortsatte han med full
afsigt att såra henne. »Ni har stora fordringar, kan
jag märka, nöjer er inte med mindre än en första
kärlek, eller hvad det kallas; kan ni då sjelf gifva det
samma? Det tror jag inte. Men jag har aldrig
frågat er derom!»

»Ni blir häftig», sade hon på samma stilla,
beherskade sätt, »och ni missförstår mig. Jag är inte
något barn, jag är trettio år och har också haft min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:06:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1891/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free