Nornan. Svensk kalender / 1891. Adertonde årgången / 176 (1873-1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två konstnärer: Palm — Perséus. Af Georg Nordensvan. Med porträtt af G. W. Plam och E. Perséus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lefnadshågade, gladlynta, friska
naturer voro de, med
ungdomssinnen under hår som grånat.


G. W. Palm.

Palm var typen för en
hedersman och en idealist. Han
hörde till en generation, som snart
är utdöd, och sjelf öfverlefde han
flertalet af sina jemnåriga och
sina vänner. Han hade odlat sina
konstnärsanlag i Stockholm,
samtidigt med Qvarnström,
Vickenberg, Egron Lundgren, Ekman,
Stäck, Plagemann och andra af de
långesedan döde. Han hade svärmat och målat i Rom
på den tiden, då Thorwaldsen, Overbeck, Byström,
Fogelberg och Södermark hade sin verksamhet i den
eviga staden. Han målade och komponerade landskap
från det klassiska Italien i samma anda som Gurlitt och
Stäck m. fl. samtida. Han trifdes utomordentligt i
jemmerdalen och var frisinnad i den grad att — som
en samtida uttryckte sig — de rättroende korsade
sig, när han gick dem förbi på gatan. Till dess åren
lugnade det heta blodet, och han blef den
konservative målare af stiliserade landskap och den
konservative medlem af Stockholms konstverld, som vi kände
och vördade under namnet »gubben Palm».

Artig och förbindlig på gammaldags sätt,
ungdomligt liflig, gladlynt och originel var han, en liten
herre med hvitt skägg och hvitt, yfvigt hår, i
slängkappa och kalabreserhatt, cigarren alltid i munnen,
bröt på italienska och berättade gerna om den tid,
då det var intressant att lefva nere i Rom och då
allting der var olikt mot hvad det blef efter
1840-talets slut.

Konsten var för honom konsten att utvälja det
liniesköna, det behagliga i landskapet och framhålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>